Kungliga Svenska Aeroklubben

Så gick det till när vi köpte nytt flygplan!

Publicerad: 16 april, 2015 av Hans Pålsson

Motorflygkonferensen 2015  i Uppsala är över. Ett av de mest uppskattade inslagen i programmet var Åke Karlssons, Nordvästra Skånes Flygklubb, presentation kring hur flygklubben resonerade då de skulle köpa nytt flygplan. Det här är hans berättelse.

Nordvästra Skånes Flygklubb (NSF) huserar på ett av Skånes mest populära flygfält, ESMH, nästan inne i staden Höganäs, i Kullabygden norr om Helsingborg. Där har man funnits sedan 1950 och idag är det en aktiv flygklubb med 150 medlemmar. Man bedriver flygutbildning på bred front med PPL, UL-B, NQ, roteflygning och Ava på menyn. Man har även ett framgångsrikt ungdomsprogram kallat Kulla Juniorflyg. På flygfältet finns flera hangarer för både klubbens tre egna flygplan och ett antal privatägda.

Flygklubben blev riksbekant när deras stora hangar brann ner i en brand troligtvis anlagd av en pyroman i maj 2012. I branden totalförstördes klubbens tre Piper 140 samt ul-flygplanet Eurostar. Höganäs kommun, som äger hangarerna, var snabbt igång med uppbyggnad av en ny men då återstod frågan – vad skulle man flyga med? Problemet med ul-flygplan löstes snabbt då det dök upp en begagnad Eurostar som man köpte, men att skaffa normalklassat var inte lika enkelt. Önskemålen kring vad man ville ha var många – modern, häftig, snygg, välutrustad, rymlig, snabb, billig – inte helt enkla krav att förena. Men viktigast var timpriset!

Klubben hade under en tid haft en arbetsgrupp med uppgift att titta på nytt flygplan. Man hade besökt Friedrichshafen under flera år för att sondera marknaden. Klubben hade även provflugit de kandidater som fanns tillgängliga. När man satte sig ner och diskuterade fann man att man ville ha en typ som var bekant för klubben, vilket innebar plåtkärra, lågvingad, styrbart noshjul, låg bränsleförbrukning. Man hade även goda erfarenheter av Evektor (tillverkare av Eurostaren) som leverantör. Till slut bestämde man sig för att köpa en Evektor Sportstar RTC!

Beslutet att köpa en 2-sitsig 600 kg-kärra i VLA-klassen kan ses som modigt av vissa men för NSF var beslutet ganska enkelt. Man fick ett nytt flygplan godkänt för PPL-skolning med bränsleförbrukning som ett UL-flygplan för 97600 Euro. Något som visade sig inte vara lika enkelt var att få flygtillstånd i Sverige för flygplanet, som skulle bli den första individen i landet. Transportstyrelsen satte sig på tvären och ville inte godkänna att PPL-skolning skulle bedrivas då ADF saknades i instrumenteringen. Ärendet drog ut på tiden och Transportstyrelsen gav sig inte. Inte förrän klubben tog kontakt med tjänstemän på EASA hände det något. Då flygplansklassen regleras på EU-nivå kunde inte Transportstyrelsen protestera då EASA prompt meddelade att flygplanet var godkänt. Så var saken i hamn!

Köpet skedde i juni 2012. I slutet av oktober skedde ferryflygningen hem. 5 timmars flygtid från Kunovice i sydöstra Tjeckien via Berlin uppdelat på två sträckor.

Nu skriver vi 2015 och NSF Sportstar har flugit 800 timmar sedan leverans. Hur ser man på köpet idag? ”Alla våra förväntningar har infriats” säger Åke Karlsson. Flygplanet används som huvudmaskin för skolning till PPL, och kompletteras med inflygning och navigering med klubbens PA28-181. Man friflyger lika mycket som man skolar med flygplanet, och det har till och med tagit över en del friflygning från PA28:an. Man har även möjlighet att öva med FFK, då SportStaren är gul-taggad.

Timkostnaden är mindre än 800 kr/h. Klubben räknar med ett flygtidsuttag på 350h under 2015, och man räknar med att även komma igång med skolning till LAPL i samma flygplan, med enkel övergång från klubbens ul-flygplan som är av samma typ. Klubben satsade rätt och det råder ingen tvekan om att man rekommenderar andra klubbar som funderar på flygplansbyte att göra samma sak!

Denna text är baserad på Åke Karlssons presentation vid Motorflygkonferensen. Den som vill veta mer om Nordvästra Skånes Flygklubb, Höganäsfältet och Sportstar kan besöka NSF webbplats på www.nsf.se.