Detta är en reseberättelse från KSAK Eskadern som genomfördes under våren 2019.
Skriven av Martin Svensson, Sjöbo Flygklubb
Jag får ofta frågan varför jag gillar att flyga. De flesta av oss svarar nog, precis som jag, något i stil med frihetskänslan det ger. Känslan att vara i luften och möjligheten att snabbt ta sig till nya platser.
Just reseflyget är något som intresserat mig ända sedan jag började flyga och intresset har hängt med sedan dess. Reseflyget är fantastiskt helt enkelt! Det ger oss möjlighet att uppleva platser vi aldrig skulle besökt med reguljärflyg eller bil. Trots detta är det många pilotkollegor som tvekar inför att ta steget att bege sig iväg på längre turer. Detta är något jag tycker vi behöver ändra på i flygsverige!
I våras anordnade Sven E Andersson, regionansvarig KSAK Södra, och jag därför en temadag för europaflygning. Vid planeringen tänkte vi båda att vi nog ska vara nöjda om vi får 15–20 anmälningar. Vi kunde inte ha mer fel! Bara 10 dagar efter att Maria på KSAK hade skickat ut inbjudningarna hade vi nära 60 anmälda piloter! Uppenbarligen finns det ett stort intresse och nyfikenhet för att vidareutveckla vårt flygande. Det stora intresset lyfte även idén om att följa upp teoridagen med en gemensam eskaderflygning. Sagt och gjort, den 11 maj var vi dryga 30 piloter i 12 flygplan som lyfte från södra Sverige med destination Tyskland. Fullkomligt fantastiskt och vilken underbar dag vi fick tillsammans!
-Att det blev så enormt populärt är ett bevis på att vi tillsammans behöver bli bättre på att sprida erfarenheter och information så att vi hjälps åt att vidareutvecklas. Dessutom är det ju roligare att flyga tillsammans!
Temadag Europaflygning
Den 9 mars träffades nära 60 piloter i Landskrona flygklubbs nya fräscha lokaler. Fokus för dagen var praktiskt inriktad teori för utlandsflygning. Efter en kort uppstart så delades deltagarna i tre grupper som roterade mellan tre olika stationer; meteorologi, färdplanering och prestanda samt webbtjänster och app:ar.
Meteorologin gav tips om lättanvända webbtjänster för att hitta relevanta prognoser. Därtill en för många välbehövlig uppfräschning av att läsa komplexare TAF:ar. De har ju en förmåga att bli rejält komplexa och långa när det är vädersystem i området vilket ökar vikten att kunna tolka dem.
De två andra grupperna fokuserade på SkyDemon, denna fenomenala app som gör VFR (och till viss del IFR) flygandet så mycket enklare. Vi planerade en rutt till norra Tyskland, gjorde vikt- och balansberäkning och gav ytterligare tips på verktyg att använda för uppföljning under flygning.
Upplägget fungerade toppen trots att deltagarna hade olika erfarenhet och datorvana. En lärdom som vi drog efter dagen är att inleda med grunderna. Det är lätt att gå för fort fram när du själv är bekväm i ämnet. Vid 16-tiden började deltagarna bege sig hemåt, både nöjda och en aning trötta gissar jag.
Europaflygningen
Klockan är 10:20, platsen är Lübeck flygplats, himlen är vackert blå och under de kommande 20 minuterna så landar 12 svenska flygplan efter varandra och drygt 30 glada piloter kliver ut på plattan. Magi! Där och då blev allt arbete med planeringen värd varenda minut, vilken upplevelse!
I Landskrona den där disiga dagen i mars ställde vi frågan om vi inte gemensamt skulle genomföra en eskaderflygning till Tyskland. Varken Sven eller jag förväntade oss det enorma gensvaret. När vi dagarna som följde fick anmälan efter anmälan av flygplan och besättningar så insåg vi snabbt att detta behöver planeras och risker analyseras.
Vi kontaktade Lübeck flygplats och fick relativt snabbt svar att vi var varmt välkomna. Parkeringsplatser blev reserverade och AVGAS fanns det gott om. Det tog en aning längre tid för Heringsdorf, men efter tredje mailet, översatt till tyska, så fick vi ett okej därifrån med. Så långt flöt allt på utan problem.
Så till det med riskerna. Att be 30-talet piloter att ”samlas 10:30 lokal tid EDHL” insåg vi efter en stunds analys inte vara någon bra idé. Effekten hade blivit 12 flygplan som samtidigt passerat LUB VOR. Även vid fint väder hade det lätt kunna orsaka incidenter och då har vi ännu inte ägnat en tanke åt kapaciteten hos flygledningen.
På tal om flygledningen så har vi en kollega i Sjöbo Flygklubb som arbetar på ATC i Malmö. När jag nämnde vår planering så var hans första reaktion – har du pratat med ATC? När jag ringde upp skiftledaren och berättade att vi var upp mot 15 flygplan som planerade att starta mot Lübeck så var hennes första svar – ”jag blir mållös”. Nu fick vi fantastisk hjälp av kollegorna på ATC. Efter mailväxling och ett par samtal så var det mesta planerat. En extra flygledare (som även råkar vara aktiv pilot) anslöt till morgonpasset och hanterade VFR frekvensen 133.805 MHz. Vi hade redan vid planeringen i mars bestämt att all kommunikation mellan deltagarna skulle ske via Telegram, en chat-applikation liknande Facebook Messenger men med bra extra funktionalitet för piloter för att kunna följa upp väder och färdplaner. Det blev ett lyckat val med massor av inlägg och även vår flygledare anslöt för att säga hej. I luften begärdes och gavs det klareringar i Malmö TMA på löpande band. Wow! Stort tack ATC Malmö för er insats!
Tillbaka till LUB VOR. För att undvika kaos i luften så delades de tolv flygplanen in i 4 grupper med 5-10 minuters mellanrum i ankomsttid. Vi vet hur lätt det är att drabbas av grupptryck eller önskan att nå sin destination och därmed starta i väderförhållande som egentligen är för marginella, speciellt när vi har en mix av piloter från de som nyligen tagit certifikat till de med tusentals timmar i loggboken. För att undvika onödigt risktagande satte vi ett internt minimum på lägst 2500ft molnbas enroute och inte lägre än 9999 i sikt. Nu hade vi otrolig tur med vädret, det var klart hela vägen!
Nog om risker, nu ska vi snacka sparris och marsipan! Ett besök i Lübeck kräver nämligen att bådadera intas, särskilt i maj månad. Lübeck är en mysig liten hansastad och att ta sig in till city är snabbt och enkelt med buss direkt från flygplatsen. I centrum finns det gott om restauranger och ett enormt utbud av marsipan från Niederegger. Väl på plats hittades snabbt en restaurang som uppfyllde de högt ställda kraven på solsken, schnitzel och sparris. Efter en stadsvandring blev det dags att bege sig mot flygplatsen på nytt och nästa destination, Heringsdorf.
Heringsdorf är en liten flygplats i det nordöstra hörnet av Tyskland, precis vid gränsen till Polen och så pass nära att IFR utflygningen österut tar dig en sväng över gränsen. Heringsdorf var planerat som ett kortare stopp med besök i deras lilla flygmuseum som är väl värt ett besök om du är i närheten (läs södra Sverige). Klockan tickade på och innan vi visste ordet av var det var det dags att begära klarering på nytt och bege oss hemåt. Än en gång fick vi fantastisk service av ATC i Malmö. Anrop efter anrop vid punkten Sallo följdes av en klarering i Malmö TMA. Väl hemma plingade Telegram appen med landningsmeddelanden, bilder och glada tillrop.
I bilen på vägen hem så slog det mig vad vi precis hade genomfört och den där goa känslan av frihet infann sig. Det är lätt att ta friheten för given när du har den, men vid tillfällen som dessa så påminns jag hur fantastiskt det är. Speciellt när vi var så många deltagare med samma brinnande intresse för flygsporten. Förhoppningsvis har erfarenheten medfört att ytterligare några piloter tar steget och beger sig iväg på längre turer, trygga i sin förmåga av att hantera situationen.
Slutligen, stort tack till Sven E Andersson, Jari Häkkinen, Henrik Persson och Maria Winkler för all er hjälp.
Vid pennan,
Martin Svensson
Ivar bodde sina fyra första år i Dubai där hans pappa arbetade som pilot på flygbolaget Emirates och hans flygintresse har funnits med honom så länge han kan minnas. De flyttade sedan tillbaka till Sverige när hans pappa bytte flygbolag. 
Att brandflyga är en samhällsinsats som inte lyfts fram så mycket förrän just sommaren 2018 då det visade sig vara en avgörande pusselbit för Sveriges räddningstjänst. Nathalie berättar
