Är du intresserad av att göra skillnad för allmänflyget och brinner för marknadsföring och kommunikation? Preliminärt från 1 november 2019 till 31 juli 2020. Mejla eller ring till mig, Lars-Christer, lars-christer@ksak.se eller 076-131 46 46, så kan jag berätta mer om vikariatet och tjänsten.
Nathalie Persson 24 år, arbetar till vardags som flygtekniker och sin fritid tillägnar hon med att flyga gamla militärplan. Hennes dröm är att få flyga flyguppvisningar med veteranflygplan och just gamla militärflygmaskiner. 
Ett intresse för andra världskriget ledde till ett flygintresse, att läsa och höra om alla militärflygplan gjorde att tonåringen Nathalie ville bli flygtekniker. Hon är uppvuxen i Boden och i Luleå inte långt där ifrån finns en yrkesutbildning för att bli helikoptertekniker. Att Nathalie hittat rätt kände hon direkt, hon älskade sin utbildning och fick direkt jobb på F21. Där fick hon arbeta med tungt underhåll av JAS Gripen. Med tungt underhåll menas det att man bland annat plockar ner allt till grunden och gör alla kontroller från scratch. Även här trivdes hon som fågeln i himlen och där fick hon även kontakt med kollegor som hade flygcertifikat.
Nathalie var inte sen att börja sin resa mot ett PPL, så fort tryggheten i arbetet fanns där och ekonomin var stabil så började hon plugga för att ta sitt certifikat. Det bästa med utbildningstiden var för henne att hela tiden se sina förbättringar och nio månader efter utbildningsstart hade hon sitt certifikat i handen.
Flygklubben blev hennes centrala punkt
När väl certifikatet fanns där så var det bara att börja flyga och här befann vi oss mitt i sommaren av 2018, en av de största brandsäsongerna på länge. Hon är medlem i Luleå-Boden Flygklubb och tillsammans med många av de andra medlemmarna tillbringade hon hela semestern med att brandflyga. Tre veckor efter hon tagit sitt certifikat hade hon flugit över 100 timmar och upptäck ett flertal bränder.
Att brandflyga är en samhällsinsats som inte lyfts fram så mycket förrän just sommaren 2018 då det visade sig vara en avgörande pusselbit för Sveriges räddningstjänst. Nathalie berättar
– Det räckte med att lyfta så såg man bränder överallt, och man tänker vad hade hänt om vi inte var där och rapporterade om dessa bränder som låg så avskilt att inga vägar ledde dit. Det spred sig ju så fort.
Hon i stort sett bodde på Flygklubben den sommaren och människorna på klubben kom att betyda så mycket för henne. Luleå-Boden har runt 55 medlemmar och är en klubb med en hel del unga medlemmar som engagerar sig i både styrelsen och klubbens utveckling. Nathalie är en av dessa. Men utöver sitt engagemang i flygklubben är Nathalie internt känd för att oftast flyga F21:s SAAB Safir på sin fritid.
Nathalies framtid innehåller flyg, och ännu mer flyg
Under våren 2019 var det dock dags att lämna Norrland och sitt arbeta på F21. Nathalie flyttade till Linköping för att börja arbeta som flygtekniker på SAAB. Hon arbetar som flygtekniker, på flygutprovningen av Gripen E. Och även i Linköping hittade hon sitt sätt att fördriva fritiden med flyg. Det finns nämligen en personalflygklubb i Linköping, MVFK – Malmens Veteranflygklubb, där hon får flyga en Bulldog (SK 61).
Men Nathalie har många drömmar hon vill uppnå och de flesta involverar självklart flyg. 2019 fick hon Bertil Flormans Stipendiet från Flygsportförbundet och för dom pengarna vill hon ta en kurs i avancerad flygning. Detta som ett steg för att nå sin dröm om att få flyga flyguppvisningar med veteranflygplan och just gamla militärflygmaskiner. Ett annat mål hon har är att bygga sin egen flygmaskin.
Så med nytt arbete i en ny stad ganska långt från sina gamla trakter fick Nathalie frågan om hon nu kommer sluta i Luleå-Boden Flygklubb.
– Jag kommer vara kvar i min flygklubb, har varit där under sommaren (2019) och fortsatt flyga brandflyg. Jag har fått vänner för livet det är de som finns där och stöttar mig. Den klubben betyder så mycket
Sverige och Norge utreder just nu förutsättningarna för att använda luftrummet mellan Trondheim, Röros och Östersund för test av elflyg.
KSAK:s ledamot Hans Dunder är en av utredarna till en förstudie för om just denna testarena.
För den intresserade kan man läsa rapporten HÄR
Vill man läsa mer om projektet kan man läsa om det på Östersunds hemsidan HÄR
Detta är en reseberättelse från KSAK Eskadern som genomfördes under våren 2019.
Skriven av Martin Svensson, Sjöbo Flygklubb
Jag får ofta frågan varför jag gillar att flyga. De flesta av oss svarar nog, precis som jag, något i stil med frihetskänslan det ger. Känslan att vara i luften och möjligheten att snabbt ta sig till nya platser.
Just reseflyget är något som intresserat mig ända sedan jag började flyga och intresset har hängt med sedan dess. Reseflyget är fantastiskt helt enkelt! Det ger oss möjlighet att uppleva platser vi aldrig skulle besökt med reguljärflyg eller bil. Trots detta är det många pilotkollegor som tvekar inför att ta steget att bege sig iväg på längre turer. Detta är något jag tycker vi behöver ändra på i flygsverige!
I våras anordnade Sven E Andersson, regionansvarig KSAK Södra, och jag därför en temadag för europaflygning. Vid planeringen tänkte vi båda att vi nog ska vara nöjda om vi får 15–20 anmälningar. Vi kunde inte ha mer fel! Bara 10 dagar efter att Maria på KSAK hade skickat ut inbjudningarna hade vi nära 60 anmälda piloter! Uppenbarligen finns det ett stort intresse och nyfikenhet för att vidareutveckla vårt flygande. Det stora intresset lyfte även idén om att följa upp teoridagen med en gemensam eskaderflygning. Sagt och gjort, den 11 maj var vi dryga 30 piloter i 12 flygplan som lyfte från södra Sverige med destination Tyskland. Fullkomligt fantastiskt och vilken underbar dag vi fick tillsammans!
-Att det blev så enormt populärt är ett bevis på att vi tillsammans behöver bli bättre på att sprida erfarenheter och information så att vi hjälps åt att vidareutvecklas. Dessutom är det ju roligare att flyga tillsammans!
Den 9 mars träffades nära 60 piloter i Landskrona flygklubbs nya fräscha lokaler. Fokus för dagen var praktiskt inriktad teori för utlandsflygning. Efter en kort uppstart så delades deltagarna i tre grupper som roterade mellan tre olika stationer; meteorologi, färdplanering och prestanda samt webbtjänster och app:ar.
Meteorologin gav tips om lättanvända webbtjänster för att hitta relevanta prognoser. Därtill en för många välbehövlig uppfräschning av att läsa komplexare TAF:ar. De har ju en förmåga att bli rejält komplexa och långa när det är vädersystem i området vilket ökar vikten att kunna tolka dem.
De två andra grupperna fokuserade på SkyDemon, denna fenomenala app som gör VFR (och till viss del IFR) flygandet så mycket enklare. Vi planerade en rutt till norra Tyskland, gjorde vikt- och balansberäkning och gav ytterligare tips på verktyg att använda för uppföljning under flygning.
Upplägget fungerade toppen trots att deltagarna hade olika erfarenhet och datorvana. En lärdom som vi drog efter dagen är att inleda med grunderna. Det är lätt att gå för fort fram när du själv är bekväm i ämnet. Vid 16-tiden började deltagarna bege sig hemåt, både nöjda och en aning trötta gissar jag.
Klockan är 10:20, platsen är Lübeck flygplats, himlen är vackert blå och under de kommande 20 minuterna så landar 12 svenska flygplan efter varandra och drygt 30 glada piloter kliver ut på plattan. Magi! Där och då blev allt arbete med planeringen värd varenda minut, vilken upplevelse!
I Landskrona den där disiga dagen i mars ställde vi frågan om vi inte gemensamt skulle genomföra en eskaderflygning till Tyskland. Varken Sven eller jag förväntade oss det enorma gensvaret. När vi dagarna som följde fick anmälan efter anmälan av flygplan och besättningar så insåg vi snabbt att detta behöver planeras och risker analyseras.
Vi kontaktade Lübeck flygplats och fick relativt snabbt svar att vi var varmt välkomna. Parkeringsplatser blev reserverade och AVGAS fanns det gott om. Det tog en aning längre tid för Heringsdorf, men efter tredje mailet, översatt till tyska, så fick vi ett okej därifrån med. Så långt flöt allt på utan problem.
Så till det med riskerna. Att be 30-talet piloter att ”samlas 10:30 lokal tid EDHL” insåg vi efter en stunds analys inte vara någon bra idé. Effekten hade blivit 12 flygplan som samtidigt passerat LUB VOR. Även vid fint väder hade det lätt kunna orsaka incidenter och då har vi ännu inte ägnat en tanke åt kapaciteten hos flygledningen.
På tal om flygledningen så har vi en kollega i Sjöbo Flygklubb som arbetar på ATC i Malmö. När jag nämnde vår planering så var hans första reaktion – har du pratat med ATC? När jag ringde upp skiftledaren och berättade att vi var upp mot 15 flygplan som planerade att starta mot Lübeck så var hennes första svar – ”jag blir mållös”. Nu fick vi fantastisk hjälp av kollegorna på ATC. Efter mailväxling och ett par samtal så var det mesta planerat. En extra flygledare (som även råkar vara aktiv pilot) anslöt till morgonpasset och hanterade VFR frekvensen 133.805 MHz. Vi hade redan vid planeringen i mars bestämt att all kommunikation mellan deltagarna skulle ske via Telegram, en chat-applikation liknande Facebook Messenger men med bra extra funktionalitet för piloter för att kunna följa upp väder och färdplaner. Det blev ett lyckat val med massor av inlägg och även vår flygledare anslöt för att säga hej. I luften begärdes och gavs det klareringar i Malmö TMA på löpande band. Wow! Stort tack ATC Malmö för er insats!
Tillbaka till LUB VOR. För att undvika kaos i luften så delades de tolv flygplanen in i 4 grupper med 5-10 minuters mellanrum i ankomsttid. Vi vet hur lätt det är att drabbas av grupptryck eller önskan att nå sin destination och därmed starta i väderförhållande som egentligen är för marginella, speciellt när vi har en mix av piloter från de som nyligen tagit certifikat till de med tusentals timmar i loggboken. För att undvika onödigt risktagande satte vi ett internt minimum på lägst 2500ft molnbas enroute och inte lägre än 9999 i sikt. Nu hade vi otrolig tur med vädret, det var klart hela vägen!
Nog om risker, nu ska vi snacka sparris och marsipan! Ett besök i Lübeck kräver nämligen att bådadera intas, särskilt i maj månad. Lübeck är en mysig liten hansastad och att ta sig in till city är snabbt och enkelt med buss direkt från flygplatsen. I centrum finns det gott om restauranger och ett enormt utbud av marsipan från Niederegger. Väl på plats hittades snabbt en restaurang som uppfyllde de högt ställda kraven på solsken, schnitzel och sparris. Efter en stadsvandring blev det dags att bege sig mot flygplatsen på nytt och nästa destination, Heringsdorf.
Heringsdorf är en liten flygplats i det nordöstra hörnet av Tyskland, precis vid gränsen till Polen och så pass nära att IFR utflygningen österut tar dig en sväng över gränsen. Heringsdorf var planerat som ett kortare stopp med besök i deras lilla flygmuseum som är väl värt ett besök om du är i närheten (läs södra Sverige). Klockan tickade på och innan vi visste ordet av var det var det dags att begära klarering på nytt och bege oss hemåt. Än en gång fick vi fantastisk service av ATC i Malmö. Anrop efter anrop vid punkten Sallo följdes av en klarering i Malmö TMA. Väl hemma plingade Telegram appen med landningsmeddelanden, bilder och glada tillrop.
I bilen på vägen hem så slog det mig vad vi precis hade genomfört och den där goa känslan av frihet infann sig. Det är lätt att ta friheten för given när du har den, men vid tillfällen som dessa så påminns jag hur fantastiskt det är. Speciellt när vi var så många deltagare med samma brinnande intresse för flygsporten. Förhoppningsvis har erfarenheten medfört att ytterligare några piloter tar steget och beger sig iväg på längre turer, trygga i sin förmåga av att hantera situationen.
Slutligen, stort tack till Sven E Andersson, Jari Häkkinen, Henrik Persson och Maria Winkler för all er hjälp.
Vid pennan,
Martin Svensson
Under lördagen den 29:de juni har Kungsbacka UL-flygklubb sitt årliga öppna hus.
Ett öppet hus som resulterade i en dag fylld av flygningar med totalt 80 bokade introduktionsflygningar! Det var även över 500 besökare på plats.
Introduktionsflygningar hade en härlig mix av kvinnor, män och ungdomare som alla ville testa sina vingar eller Gyrokopterns propeller.
Vad som lockade alla besökare är svårt att svara på men de spred eventet via Facebook annonsering och posters i de lokala matbutikerna. På plats delade också klubben ut broschyrer om hur man blir pilot. Deras broschyr kan ni läsa HÄR
Nu håller klubben tummarna för att det fanns en del blivande piloter bland besökarna, och det gör vi på KSAK också!
De var en reporter från Köpfakta på plats och de resulterade i detta härliga reportage om UL-flygning
Grymt jobbat Kungsbacka UL-flygklubb!
Sidan är under uppbyggnad
I år planeras ett nytt tillfälle för dig som vill utvecklas som pilot genom att skaffa behörighet att flyga formation/rote. Utbildningen vänder sig till både PPL- och UL-flygare.
Flera klubbar har nu så många elever att lärarna har svårt att hinna skolflyga med alla. Ett positivt ”problem” som vi löser genom att utbilda fler UL-lärare. Detta görs genom en flyginstruktörskurs (FIK) på Ålleberg i Falköping under försommaren varje år.
Nu har årets FIK avslutats med 6 nya lärare från 6 olika flygklubbar. De har under två veckor breddat sina kunskaper både praktiskt och teoretiskt.
Hans Eisengarten, Örebro FK
Hans Eisengarten från Örebro Flygklubb är en av kursdeltagarna som nu är en av Sveriges nya UL-lärare. Han vittnar om långa och intensiva dagar där han från början kände –”Jisses, kommer det här ens gå?” Men helt plötsligt stod han där sista dagen med ett diplom i handen och kan berätta att kursen verkligen tvingat honom ur sin ”comfort zone”. Han har fått bredda sin flygning och sina kunskaper mer än han hade kunnat ana innan kursen påbörjades. Hans berättar att det har varit fantastiskt att få ta del av både kursinstruktörernas men också sina nya lärarkollegors kunskap.
Under kursen har de fått testa spinn med både segel- och motorflygplan. Och om det är något de verkligen fått känna på är det flygning i blåst för det var två ovanligt blåsiga veckor på Ålleberget. Men alla flygtimmar klarades av och kursen avslutades i tid.
Rickard Wanderydz och Roman Tadic
Hans Eisengarten håller en presentation för sina kurskamrater
Under kursen har det varvats praktik och teori alla dagar och Hans Eisengarten berättar att det han tycker var väldigt givande att alla kursdeltagare har fått testa på att själva stå framför katedern. Att han blivit tryggare i sig själv både som person och pilot är något han anser är viktigt för det kommer att avspegla sig i utbildningen han nu kommer genomföra med sina kommande elever.
”Jag har fått en utmärkt grund att stå på, nu ska jag hem och reflektera och göra detta till mitt eget utifrån de verktyg vi fått.”
Från vänster uppe: Jörgen Carlsson från Köpings Flygklubb, Lars Arnkvist från Mellansel flygklubb, Hans Eisengarten från Örebro Flygklubb, Hans-Göran Göransson från Bollnäs Flygklubb, Rickard Wanderydz från Kungsbacka UL flygklubb, Peter Bojsen från Nordvästra Skånes Flygklubb. Från vänster nere: Kjell Nordström, Chefsinstruktör, Håkan Ahlström, Skolchef och Peter Holm, instruktör.
Saknas på bild: Roman Tadic, instruktör.
Håkan Ahlström, Skolchef hos KSAK är väldigt nöjd med årets FIK-UL
”Det har varit två högintensiva veckor, med lärorikt väder och läraktiga elever! Sex klasskamrater är nu flygfärdiga instruktörer, som kommer att ta skolningen till nya höjder i sina hemmaklubbar”
KSAK önskar alla våra lärare nya och gamla en härlig utbildningssommar tillsammans med era elever.
Foton: Roman Tadic
Efter kartläggning om hur de övriga EASA medlemsländerna ställer sig, har Transportstyrelsen beslutat den 24 Maj att gå vidare med att implementera den möjlighet om undantag från EASA certifieringskrav för flygplan, helikoptrar och segel-motorsegelflygplan upp till 600kg(land)/650 kg.(sjö). Se förordning (EU) 2018/1139, Artikel 2 punkt 8 (a-c), sk. Opt-out.
Det innebär att EASA certifiering enligt kraven i CS-LSA, CS-VLR och CS-22 kan ersättas med konstruktionskrav som är nationellt accepterade.
I skrivande stund lutar det åt de uppdaterade Tyska normerna LTF-UL, och LTF-ULH. Även andra nationers nationella krav kan accepteras. Även specifika undantag från vissa punkter i dessa normer kan komma i fråga.
Nu ska ett regelverksarbete ta vid, för att få denna möjlighet på plats. Finns inte dessa nya maskiner omnämnda i regelverket med avpassade Konstruktionskrav, Underhållskrav, Operativa krav samt vilket flygcertifikat som behövs, så är ju inte detta implementerat, och då ”finns” de ju inte.
Vi får se när allt är på plats, det är olika kompetenser och sektioner som är inblandade.
Hälsningar
Jerry Köhlström, Transportstyrelsen.
Läs transportstyrelsen informationstext rörande OPT-OUT:en HÄR
I det svenska luftrummet tillåts kommersiella aktörer att bestämma. Det behövs tydligare lagstiftning, skriver nio företrädare för flygsporten.
I Sverige finns drygt 500 flygsportarenor. Två tredjedelar av dessa har inskränkningar i hur de får använda luftrummet.
Myndigheter och lagstiftning tillåter att kommersiella aktörer lägger beslag på vår gemensamma luft. Många gånger innebär detta kraftiga inskränkningar och hinder för idrott och allmänflyg. Det medför omfattande ekonomisk skada för enskilda, föreningar och organisationer och försvårar för en stor idrottsrörelse.
Svenskt luftrum är en tillgång som delas mellan många, där kommersiell flygtrafik i form av passagerar- och fraktflyg samsas med ambulans- och räddningsflyg, militärt flyg, motorflyg, segelflyg, skärmflyg, hängflyg, konstflyg, fallskärm, ballongflyg och modellflyg.
Alla borde få plats i luften och det borde inte finnas någon större konflikt mellan idrott, allmänflyg och kommersiellt flyg. Så är det inte i dag.
Luftrummet är en tävlingsarena där nationella och internationella mästerskap i olika idrotter avgörs varje år och där tusentals flygare utövar sin idrott och tillbringar sin fritid. Det är fantastiskt att flyga, både som effektiv reseform och som rekreation, tävling och hobby.
I Sverige breder den kontrollerade luften ut sig, där flygtrafikledning bestämmer och där förutsättningarna att idrotta blir minimal.
Flygsporten kan jämföras med båtsport, där fritidsbåtar med segel eller motor, stora och små, för tävling eller nöje, använder sjö och hav för sin hobby och sin idrott. Sjö, strand och hav är noga skyddat i lagstiftning där allas tillträde är en utgångspunkt som med små undantag garanteras.
I svenska vatten och i svenska farleder samsas fritidsbåtar och kommersiell trafik utan problem. Så är det inte i luften.
Ingen skulle acceptera att ett hamnbolag eller ett rederi skulle utestänga allmänheten från sjö, hav, stränder och skärgårdar för att trygga sina egna intressen. Det finns en omfattande lagstiftning som säkerställer att alla olika intressen beaktas och tillvaratas.
Motsvarande lagstiftning och rutiner finns inte för svenskt luftrum. Där tillåts kommersiella aktörer att bestämma utan att någon bevakar allmänhetens intressen. Det måste förändras. Det behövs en tydligare lagstiftning och politisk styrning.
I flera områden i landet hotas verksamheten vid stora flygsportföreningar av begränsningar helt i onödan. Likaså hotas flera etablerade tävlingsområden där omfattande idrottslig verksamhet bedrivs.
Det skydd som är tänkt att finnas räcker inte, det ser vi i dag när luftrumsförändringar pågår utan att våra medlemmar tillfrågas eller att hänsyn tas till våra idrotter. Det är oacceptabelt.
Flygsporten är en utmärkt testbädd för ny teknik, som på många sätt kan bidra till miljövänligare utveckling av svensk teknik och flygprocedurer.
Svenska Flygsportförbundet kräver att riksdag och regering i lagstiftning och regleringsbrev till berörda myndigheter säkerställer:
Vi värnar våra idrottsanläggningar och arenor, som hotas av okunskap, nonchalans och ointresse hos myndigheter och politiker.
DN Åsikt 2 juni 2019 kl 05
Anders Åkvist, ordförande i Svenska Flygsportförbundet, Hans Pålsson, ordförande i KSAK motorflygförbundet, Marcus Ekeroos, ordförande i Svenska Ballongfederationen, Per-Olov Humla, ordförande i Svenska Fallskärmsförbundet, Harald Holmström, ordförande i Svenska Hängflygförbundet, Lars-Åke Allerhed, ordförande i Svenska Konstflygförbundet, Robert Danewid, ordförande i Svenska Segelflygförbundet, Martin Will, ordförande i Svenska Skärmflygförbundet, och Anders Jonsson, ordförande i Sveriges Modellflygförbund